Betar av stål
När elefanten Spike bröt av sina betar fick hans skötare vid Calgarys Zoo lite innovativ hjälp med tandvård av sina vänner.
Spike gillar att köra hårt. Oavsett om det gäller att kasta upp bildäck högt i luften eller att gå lös på vattensystemet så har den 5,5 ton tunga asiatiska elefanten fått rykte om sig att vara en nyfiken jätte. Tyvärr gör Spikes nyfikenhet att han ibland hamnar i trubbel. Spike flyttade 1992 till Calgary Zoo i Alberta, Kanada, efter att orkanen Andrew hade förstört hans hem i Miamis zoo i Florida. Hans första besök hos tandläkaren var 2002. Den stökiga tonåringen hade då brutit av sin vänstra bete på en däckgunga, en händelse som gjorde att han fick ett par skinande nya kronor i rostfritt stål till sina betar.
Sex år senare bröt Spike av sin andra bete, den här gången tillräckligt allvarligt för att djurparkens veterinärer skulle oroa sig för infektionsrisken. Doktor Doug Whiteside, Calgary Zoos chefsveterinär, säger att det inte är ovanligt att elefanthanar nöter ner eller bryter av sina betar, men det kan leda till problem om den känsliga pulpan lämnas blottad. Området behöver skyddas med en tillfällig krona tills beten kan växa ut från pulpan.
– Elefantbetar påminner om människans tänder, säger han. Den största skillnaden är att elefantens betar fortsätter att växa hela livet, ofta i en takt på 7,5 till 10 centimeter per år. Om Spike hade varit en vild elefant och hade brutit av sin bete när han drämde till träd eller sparrade med andra hanar kunde han stått inför en lång smärtsam period – som kunde ha lett till en för tidig död.
Som tur var hade den lekfulla tjockhudingen vänner och välgörare som var villiga att hjälpa till. Doug Whiteside kontaktade Southern Alberta Institute of Technology, också känt som SAIT Polytechnic, samma institution som hjälpte till med Spikes första par konstgjorda beteskronor. Och även om originalproteserna fungerade bra – åtminstone tills Spike slet av en – togs beslutet att utveckla mer exakta kronor i fråga om form och storlek än de ungefärligt böjda versionerna som bearbetades 2002. –
På samma sätt som människor är vänster- eller högerhänta är elefanter antingen ”vänsterbetade” eller ”högerbetade”, förklarar Doug Whiteside. Spike är vänsterbetad, så den sidan är lite större. Vi ville återskapa detta så exakt som möjligt.
Genom att använda samma sorts glasfibermaterial som en vanlig doktor använder som förband till ett brutet ben, kunde han forma spegelbilder av Spikes betar som han sedan skickade till SAIT. Ytorna på insidan skannades och dessa data överfördes till ett CAD-program för modellering.
Det är här Mike Desjardins kom in i bilden. Han är chef för Lab Machine Works Inc., en lokal maskinverkstad med större kunskap inom bearbetning av protetiska elefantbetar än någon annan i Alberta. Han säger:
– Jag fick i uppdrag att bearbeta det första paret. Den böjda formen och storleken gör dem svåra att tillverka.
När Mike Desjardins började med ett par råämnen av syrafast stål, som var 20 centimeter i diameter och 58 centimeter långa, stod han inför 230 kilograms metallavverkning. Han kontaktade Sandvik Coromants Area Sales Manager Jim Cordoviz och regionala representant Scott Jensen, som skänkte ett par fräsar.
– Tillsammans med SAIT delade vi råämnena på längden och svetsade fast fixeringsflikar på varje halva, förklarar Mike Desjardins och fortsätter:
– Varje del spändes sedan fast i ett vertikalt Haas VF-2 bearbetningscenter. G-koden producerades genom att processa de solida modellerna i vårt MasterCAM programmeringssystem. Den faktiska bearbetningen utfördes utan skärvätska, vilket fungerade förvånansvärt bra. Ändå tog det mer än 120 timmar att slutföra projektet.
– Jag tycker att projektet är ett bra exempel på hur innovativa partnerskap kan fungera. I det här fallet för att öka hälsan och välfärden för en fantastisk djurart. Samhället slöt verkligen upp kring Spike och vi är mycket tacksamma för kunnandet, tiden och materialet som donerades till det här projektet, säger Doug Whiteside.
Tyvärr för Doug Whiteside, hans arbetskamrater och besökarna vid Calgary Zoo har Spike och de andra elefanterna där flyttat. Under 2013 tog de ansvariga vid djurparken det smärtsamma beslutet att flytta honom och tre honor till andra anläggningar, med större flockar, mer plats att röra sig på och större möjligheter till genetisk mångfald, vilket är viktigt för den här utrotningshotade arten.
Spikes nuvarande adress är Busch Gardens i Tampa, Florida. Dess talesman Travis Claytor förklarar att elefanthanen nyligen introducerats för en flock på fem honor och njuter av den varma och soliga hemvisten. Om du funderar på att besöka Spike, så lägg inte för mycket tid på att leta efter elefanten metallkronor på betarna. Strax innan han lämnade Calgary bröt Spike av båda två när han var i så kallad musth, en period där elefanthanar är sexuellt aktiva och mycket aggressiva. Efter att ha rådfrågat experter på betesreparationer, och efter att ha konstaterat att Spikes betar hade börjat läkas efter hans senaste missöde, bestämde sig de ansvariga vid djurparken för att inte sätta på kronorna igen.